sofarfromperfect.blogg.se

 

Jomen visst är det väl den där första dagen på veckan. Dagen då man med gott mod och friska tankar ska påbörja ännu en period i ens vuxna liv....

 

Jo, men visst...

 

Vi börjar väl med det här med att vakna och här vill jag lägga in en liten "note to self".

Välj inte en av favoritlåtarna att vakna till. Risken är att du inte alls vaknar utan lyssnar hela låten znoozar, lyssnar hela låten igen 7 minuter senare och znoozar igen. Det betyder att du med ett leende på läpparna kollar på klockan och inser att du nu har 40 minuter på dig att komma upp göra dig i ordning och väcka barnet som sover som en dödad zombie bredvid dig.

Inte bra.

 

Om någon undrar hur det är att leva med en 6-åring förresten så kan ni tänka er hur det är att titta på en streamad film från en taskig uppkoppling. Ni vet, när filmen heeela tiden stannar och buffrar och man tillslut är så jävla hysteriskt irriterad att man överväger att slänga ut datorhelvetet genom fönstret, men man gör inte det för det vore ju onödigt och du trivs ju faktiskt med datorn i övrigt, det är inte dens fel, bara uppkopplingen.

Typ så är det att leva med en 6-åring. Allt liksom bara stannar upp...

 

Vilket ju gör att mornarna består mest i att tjata barnet upp ur sängen, tjata barnet in på toaletten, tjata barnet i kläderna, tjata barnet in i köket, tjata i barnet frukost macka och så vidar och så vidare.

 

Nåväl. Barnet kom upp och jag kunde få på mig kläder. En urskön kjol som är ganska sommrig och visar lagom med ben (dvs nästan inga) och en stor grönspräcklig tyg-grej som jag köpte på Kreta förra sommaren. Jag såg mig i spegeln och var rätt nöjd, Eddie klappade i händerna av förtjusning för han tycker den där tyggrejen är så fin! (awww) BIG-MOMMA looken var alltså on.

Knyta upp håret, på med mascara, Eddie var typ redo. Great!

Skor.....skor? FAN! Jag har inga skor! Alltså, på riktigt, jag HAR inga sommarskor.

Bara basketkängor och det var INTE fint till denna kreation.

Letar som en idiot och ger tillslut upp. Jag får svänga förbi COOP innan jobbet och se om jag hittar några.

Tar på mig ett par hiskeliga jeanskängor så länge och packar sedan min väska.

Eddie är nu i stort sett klar och sitter i köket och tittar på mig medan jag vimsar runt. (detta sker varje morgon, inget konstigt med det)

Kommer på, precis innan vi ska gå naturligtvis och det börjar bli jävligt bråttom, att jag inte vet vart hemnycklarna är. Ökar farten i mitt vimsande och börjar leta nycklar. Nycklarna ligger vanligen antingen i väskan eller i jackan, så jag letar där ungefär femtio gånger var. Inga nycklar. Letar på toaletten, i sovrummet, bakom tavlorna i vardagsrummet, överallt. Inga nycklar.

Svettas nu som en gris och känner hur pulsen är uppe i ca 230 slag i minuten. Klockan är alldeles för mycket och jag skakar hysterisk väskan för femtioförsta gången.

Klirr klirr klirr

Men va fan?

Ligger nycklarna i ett dolt fack nånstans?

Leta leta riva riva...

Nä då, där låg nycklarna, i stora vanliga facket helt synliga.

Alltså jag svär på att nån gömmer saker för mig och sen stoppar tillbaka dem igen precis när jag är på gränsen till hjärtinfarkt.

 

Tjatar Eddie ut ur huset och vi småspringer till garaget. Kör (inte riktigt i 30) till skolan och hinner sno en liiiten kram innan Eddie springer in (jag tror han hann i tid).

Älgar sedan vidare till Coop.

Där står jag några minuter och överväger att köpa såna där fula tofflor med läderrem, dels för att de i alla fall är bätte än kängor och dels för att de var billiga.

Men det blev ett par låga canvas, vinröda. Inte särskilt tjusiga men chansen är i alla fall större att jag kommer att använda dem än ett par tofflor (urrrrk)

 

Kastar mig i bilen och pinar iväg till Västerås. Nu något lugnare eftersom jag tack vara mitt stressande nu är hyffsat i tid. Svänger in på jobbets parkering med fem minuter till godo! WIN!

 

Nu undrar ni ju kanske, hur kan hon då hinna blogga det här nu. Snyltar hon av arbetstiden?

Nej det gör hon inte.

Hon hade bara missat den lilla detaljen att schemat blivit flyttat en timme och hon inte börjar jobba förrän 10.45 istället för 9.45....

Så nu sitter jag här, med all tid i världen!

 

Vilken tur....

 

 

Ja ja, här är i alla fall dagens Outfat!

Lite skum vinkel kanske men de nya skorna syns och de makalöst vita benen!

Kortet är taget på jobbet och där ställer jag mig INTE och tar en selfie!