sofarfromperfect.blogg.se

 

 

Ok, en sak bara innan jag kommer in på det som rubriken handlar om...

Jag har ett jobb, som jag inte tänker tala om vart det är, men det är i alla fall en kundtjänst.

Alltså jag pratar med en helvetes massa dumt folk varje dag. 

Många glada och trevliga såklart, några söta gummor som berättar deras livs histioria och en del unga män vars röst får mig att nästan rysa av väbehag ibland.

Men en sak undrar jag nästan varje dag. 

Varför måste folk nödvändigtvis ringa när de håller på med något annat. 

Jag vet inte vad, men jag ser liksom framför mig hur de ringer medan de springer till bussen (eller så är de bara glada att höra min röst). Eller när de utför dagens aerobicspass, eller när de möblerar om i huset, eller varför inte när de sitter på toaletten (det har för övrigt hänt).

Det är ett evinnerligt stönande, flåsande och stökande och de blir så FÖRVÅNADE när jag får fråga om saker för att jag inte hör vad de säger! Ja men stå still ett tag då så kanske det går lättare!!! 

För att inte tala om de allra underbaraste, de som kör bil samtidigt som de letar efter siffror och dyligt. En vacker dag kommer jag att HÖRA en bilolycka.... 

 

 

Nåja

 

Det går en serie på SVT som heter Miranda. Har ni sett den? Underbar serie. Handlar om Miranda 34 år (som jag) som liksom inte kan förmå sig att bli riktigt vuxen (igenkänningsfaktor 1.0) Visserligen har jag ett riktigt jobb och en familj, men de är ju ungefär lika knäppa som jag, så det räknas knappt. ) 

I alla fall. Miranda är awkward och knasig, hon säger sånt som jag tänker och gör ständigt bort sig, samtidigt som hon är ganska feg vad gäller det mesta. 

Därav min rubrik dårå. Jag såg ett avsnitt av Miranda där hon blev pressad till att göra något wild and crazy så hon sa till sina vänner och mamma att hon skulle ta en resa till Thailand!! 

Very Wild indeed. Bara det att hon inte gjorde det utan tog in på ett hotell på samma gata som hon bor och gömde sig där några dagar! 

Jag säger bara WORD Miranda!! 

Jag avskyr äventyr. Thailand kommer jag inte sätta min fot i så länge jag lever. Troligen ingen annan stans heller utanför europa....för då måste man flyga långt och det är blech! 

Jag pratade med en kund en gång som var journalist och han berättade hur han hade levt, rest runt i världen och sett det mesta. Jag berättade att vi förra sommaren spontanköpte en husvagn och att vi nu i sommar skulle åka tillbaka till Öland, där vi var sist, till samma camping, vid samma tidpunkt.

Han blev tyst ett tag, sen sa han: "Du är allt det jag har försökt undvika i hela mitt liv!" 

Ha ha?

Men jag vill inte vara äventyrlig! Jag har inget behov att resa utomlands ofta. Om det inte är till London, eller övriga delar av Storbrittannien.... (för där kan jag språket och känner igen vädret, safe) 

Jag är så jävla nöjd med att vara en svensson. Sverige är ju fantastiskt. Inte för varmt, inte kallare än att man överlever och folk bygger färdigt sina jävla hus och städar undan döda äckliga djur från vägarna! 

Äventyr för mig är att beställa onlinepizza till jobbet i morgon! Wuhuu Fredagsmys delux! 

 

Idag har vi för övrigt varit till IKEA och handlat tyg till vår lilla husvagn. Det kommer att bli så fint så. Och om ni nu tror att jag ska klä om dynorna, så tror ni helt fel. Det får min kära sambo göra, jag kan inte trä en symaskin ens!

Jag lyckades tappa bort honom på IKEA också. Vi stod på fyndet och kollade bäddmadrasser, när Robban säger, jag går och kollar andra bäddmadrasser och stolpar i väg med sina sjumilakliv. Det tog ca två nanosekunder innan han var borta. Som den goda partner jag är tog jag vår son i kundvagnen och stolpade efter. Jag stolpade och stolpade, typ halva IKEA faktiskt. Sen gav jag upp och stolpade tillbaka... Och där stod Robban! Det visade sig att hade gått in i gången bredvid bara....

Det är förövrigt han som är kvinnan i vårt förhållande när det kommer till shopping. Några timmar på ett shoppingcenter brukar se ut som följande: 

Robban går först och tittar på ALLT, visar ALLT, pratar om ALLT och går i ALLA affärer. Jag släpar mig efteråt och kollar antingen mobilen, muttrar "för dyrt" eller parkerar helt enkelt nånstans där det finns en stol. 

Men vi tog oss igenom IKEA i alla fall, tyget blev köpt, jag dog inte av tristess och vi fick Köttbullar i magen. WIN! 

Sen skulle vi hem tänkte jag. Men nej nej, Robban skulle bara kolla en sak till.... jag och Eddie väntade vid sittplatserna med varsin glass, thank god. Efter en stund kom han tillbaka: 

 

Robban: Ni måste följa med! 

Jag: (suuuuck) Varför?

Robban: Jag måste visa två saker

Jag: (suuuuuuck) 

Robban: En sak kanske du inte kommer att gilla så jättemycket, men den andra saken kommer du att gilla.

Jag: Du! Om inte Harry fucking Styles står därborta och väntar nu.... I blame you!

Robban: (suuuck)

Jag: (släpa hasa släpa hasa)

 

Det visade sig inte vara en 20-årig gudagåva (DAMNIT) utan ett I-padställ.... (som vi inte köpte) och två trasmattor (som vi köpte) 

 

Vi försökte oss också på att hålla handen jag och Robban inne i köpcentret, men som vanligt så kändes det lite som att hålla sin pappa i handen när man var liten. Det är fan inte bara fördelar med att ha en karl som är 2 meter lång! 

 

Nej men då så... Det var den dagen.

I morgon är det Fredag! Det tackar vi för!