Fem gossar och Stockholm
Kategori: Allmänt
Först av allt vill jag bara säga, att jag hittade från Centralen till Hostelet i Gamla Stan och jag behövde bara kolla kartan en enda gång. Sen vill jag bara säga att jag i tre dagar fick valla Mona från Gamla Stan och ner till centrum...Mona har bott i Stockholm i 20 år... hon hävdar förvisso bestämt att Solna inte är Stockholm...men jag säger att hon har fel...och det är min blogg så atteee....
Så.
Stockholm 2014. One Direction
Jisses!! Det känns ju helt omöjligt att förklara det här.
För jag fattar knappt själv varför jag är så hopplöst förälskad i detta band. Det finns verkligen inga vettiga förklaringar....så vi skippar det va?
Gudarna ska veta att jag var lite skeptisk till att gå och se dem. Inte för just bandet, HELL NO! Hade jag kunnat se alla konserter överallt hade jag gjort det! Nej, men det var ju det här med fansen.... Jag var så säker på att här skulle det mayhem!! Hysteriska grinande fjortonåringar, folk som knuffades och svimmade. Trängsel utan dess like. Ja, allt sånt som gör att jag blir lite lätt mordisk.
Men NEJ!
Herregud så fel jag har haft om One Direction-fans. Jag och Mona stod väääldigt nära scenen. Det var lugn. Det var sansat. Det var JUUUUBEL!! Det var skratt och sång. Det var folk som hjälpte varandra. Det skickades bak små tunna plastmuggar med vatten och inte en droppe spilldes!
Det var heeelt fantastiskt!!
Det var kan hända några lätt misstänksamma blickar åt vårt håll då vi drog upp åldern just framme vid scenen med en si sådär 10-15 år i alla fall. Men HEY, det bjuder jag på!
Förbandet bad den främre raden att backa två steg....ok, hade detta varit på vilken jävla Metalkonsert som helst så hade det varit helt jävla omöjligt. För där kan vi snacka om hysteriska människor! Oftast vuxna karlar, jag har varit rätt många gånger när jag stått i trängseln och känt att nu kan jag fan inte andas längre!
Men inte på One Direction inte. På tre sekunder hade cirkus 3000 pers eller hur många det nu kan ha varit framme vid den sidan av scenen, tagit två steg tillbaka. Inga bekymmer!
Jag blir starstrucked när jag ser en kändis. Varenda gång. Jag tycker det är så otroligt fascinerande att se dem i verkligheten. De där små små människorna i tv:n, i datorn, i tidningen. De liksom bara kliver ut där på scenen och är livs levande människor.
Och nej jag ska inte prata om hur de ser ut, för de hör inte hit....men kan vi inte alla enas om att det är på tok för lite tighta jeans på killar!?!?!?!?! One Direction kan annars ge en lektion i hur man kommer i jeans så det ser ut som att de vore påmålade! Det spelar ingen roll vilken ålder du är i, Louis Tomlinson lår kan få vilken äggledare som helst att dansa Rumba!!
I alla fall. De kom ut. De sjöng. Herregud som de sjöng! Inte en ton fel. Inte en stakning. Inget.
De är så galet jävla samspelta att när Zayns microfon kajkade ihop mitt i hans solo tog Liam över och om det inte vore för att jag visste att Liam inte skulle sjunga där så hade jag aldrig märkt någon skillnad!
Detta är bröder. De är bästa vänner. De är själsfränder och det märks så otroligt väl i deras sång.
Man kan säga vad man vill om musiken i sig, men om man är någorlunda musikalisk så bör man bli imponerad!
Men man måste också komma ihåg vad de är. Det vill säga ett band som är ihopsatt av ett starkt och mäktigt skivbolag. De har inte samma frihet som andra band. De får inte mixtra med sångerna som andra band kan göra live. För de yngre fansen, som är i klar majoritet fortfarande vill höra What Makes You Beautiful preciiiis som den låter på skivan. Och då blir det så. Lite trist kan jag tycka, men förhoppningsvis kan det ändras så småningom.
Sen blir jag också alltid lika förvånad över kritiken de får över att inte engagera sig tillräckligt på scenen...
Ok. De dansar inte. Koreografin finns troligen där enbart för att de inte ska krocka med varandra på den 100 meter långa scenen....för det skulle lätt kunna hända...... De sjunger inte alla samtidigt. De vinkar och "pratar" med publiken. De driver med varandra. Vad exakt ska de göra mer? Jonglera?
Vem gnäller på "HIM" när de spelar och ser ut som om de alla dog i förrgår? Oooo eller Bröderna Gallagher i Oasis...jupp...riktiga spjuvers! =P
Harry, skuttar runt heeeeela tiden och är som en enda stor smilgrop.
Liam, har höfter de flesta dansare skulle mörda för och han bjuder på sig själv hela tiden.
Niall, är grym på gitarr! Publikens favvo, jisses vilket jubel när han sjöng!
Louis, ah, den rösten! Den dialekten! Skuttar inte så mycket nu för tiden. Vilket är väldigt synd och troligen har att göra med dåligt självförtroende...
Zayn.... återigen...RÖSTEN! Det är allt han behöver. Låt karln sunka ner sig hur mycket att han vill. Zayn kan sjunga omkull de flesta.
Plus, HE DOESN'T GIVE A FUCK! =P
Ja ja. Haters Gonna Hate!
I'm Gonna Love!
Å jag är så glad att jag har min fina fina fina vän Mona med mig i den här jävla fantastiska fandomen som jag halkade in i för ganska exakt ETT år sedan.
OM ni nu har läst hela vägen ner hit. Då har ni varit duktiga och förtjänar en belöning!
Var så goda! De första två låtarna från konserten!! NJUUUUUUT!!!
